Historisk tillbakablick

Den första genomgripande förändringen inom hjälpmedelsområdet i Sverige skedde 1962 då handikapphjälpmedel, som fanns uppförda på en av Medicinalstyrelsen uppförd förteckning, fick lämnas ut kostnadsfritt till patienten av sjukvårdshuvudmannen. Medicinalstyrelsen, som bestämde vilka befattningshavare som hade rätt att ordinera olika hjälpmedel, betalade i efterhand ut statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen.

I början av 1970-talet hade sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamheter utvecklats till organisationen som ombesörjde utprovning, anpassning, teknisk service med mera på hjälpmedel. För att rationalisera hjälpmedelsverksamheten fick landstingen från och med 1976 ett organisatoriskt och finansiellt sammanhållet ansvar för hjälpmedelsverksamheterna. Sjukvårdshuvudmännen kompenserades ekonomiskt för detta genom en hjälpmedelsersättning på 22 kronor per invånare. Ersättningen räknads upp årligen och var 90 kronor då systemet med ”öronmärkta pengar” upphörde 1991.

Den 1 januari 1992 genomfördes Ädelreformen som innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och handikappade. I samband med Ädelreformen infördes i socialtjänstlagen en skyldighet för kommunerna att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för människor med behov av särskilt stöd. Till de särskilda boendeformerna hör ålderdomshem, servicehus, gruppbostäder och de sjukhem som överfördes från landstingen i samband med reformen. Bestämmelsen ersatte den tidigare skyldigheten för kommunerna att inrätta servicehus.

Kommunerna fick även ett ansvar för hälso- och sjukvård (exklusive läkarinsatser) samt för enklare handikapphjälpmedel i särskilda boendeformer. Genom Ädelreformen fick kommunerna bland annat ett lagreglerat betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade patienter inom den somatiska akutsjukvården och inom geriatriken.

Efter överenskommelse med landstinget hade kommunerna även möjlighet att överta ansvaret för hemsjukvård i den enskildes hem.

I samband med Ädel-förhandlingarna i Skåne genomfördes särskilda förhandlingar avseende hanteringen av tekniska hjälpmedel. De flesta tekniska hjälpmedel övergick till kommunernas ägo den 1 januari 1992. Särskilda avtal tecknades avseende hjälpmedelshanteringen mellan landstingen(sjukvårdsdistrikten) och kommunerna i samband med detta. Malmöhus Läns Landsting (MLL), Kristianstad Läns Landsting (KLL) med deras tillhörande kommuner och Malmö beslutade var och en för sig om olika lösningar för hjälpmedelshantering. I MLL beslutade kommunerna att ta över hemsjukvården och därmed ett stort hjälpmedelsansvar. I KLL var det endast särskilda boenden och de hjälpmedel som hörde dit som skatteväxlades. Malmö hade sin verksamhet samlad. Mellan 1992 och 1997 fanns det alltså tre olika överenskommelser.

I samband med bildandet av Region Skåne 1997 behövdes ett Skånegemensamt gränssnitt och en Skåneövergripande ansvarsfördelning. Det beslutade att MLL-modellen skulle användas över hela Skåne och en ny skatteväxling fick göras i KLL och Malmö.

1997 tecknas den första överenskommelsen som reglerar ansvar och finansiellt gränssnitt mellan Region Skåne och de skånska kommunerna.

Den 1 januari 1998 övergick ansvaret för all hemsjukvård (exkluderat läkarinsatser) till kommunerna i Skåne. För hjälpmedelsområdet innebar detta att ansvaret för individuellt förskrivna hjälpmedel till vuxna i ordinärt boende överfördes till kommunerna. Som grund för överföringen avseende hjälpmedel låg den produktförteckning som gällde för kommunerna i dåvarande Malmöhus Läns Landsting.

Under 1998 infördes en gemensam policy för landstinget och kommunerna med avsikt att bilda en gemensam grund för hjälpmedelsverksamheten i Skåne. Under 2001 tecknade 26 kommuner i Skåne och Region Skåne ett samverkansavtal avseende hjälpmedelsförsörjningen. I samband med detta inrättades samverkansorganisationen för hjälpmedelsfrågor.

Under 2001 och 2002 organiserade kommunerna i Skåne sin hjälpmedelsförsörjning enligt den organisation som princip finns kvar 2014. I samband med detta avslutades de avtal som gällde sedan 1 januari 1992 avseende hjälpmedelshantering mellan enskilda kommuner och landstingen/sjukvårdsdistrikten.

Under 2002 förtydligas överenskommelsen från 1997 i dokumentet ”Gränssnitt församverkan”.

Under 2005 tecknades överenskommelsen ”Policy och allmänna rekommendationer för hjälpmedelsverksamheten” mellan Region Skåne och de skånska kommunerna.

Efter beslut under 2005 lämnade Region Skåne Samverkansorganisationen för hjälpmedelsfrågor den 1 juli 2006.

De sista kommunerna gick med i Samverkansorganisationen för hjälpmedelsfrågor under 2005. Detta till stor del beroende på att de gemensamma upphandlingarna kom igång under 2004..